Angkor Wat -den stora löpardagen

Löpning - 10 kilometer, stod på schemat idag. Klockan fem imorse steg vi upp och tjugo i sex satt vi i vår lilla tuk-tuk på väg ut till Angkor Wat-templet där starten skulle gå 06.40.

Solen började så sakta skicka sina första strålar när vi närmade oss området.

Vi kände oss nästan som om vi var på väg till en julotta i mörkret med alla lampor från mopeder och tuk-tuks som ett pärlband längs vägen.

Angkor Wat låg ännu bara som en mörk siluett mot himlen.

Totalt dryga 6.000 personer samlades denna morgon för att springa 3, 10 eller 21 kilometer.

Kambodjanska folkmusiker spelade för fullt.

Anders, jag och Jeanette började känna det välbekanta pirret i magen.

Så var det dags att ställa upp sig, kolla att chippet satt som det skulle på skon och göra sig beredd på startskottet.

En nästan manisk speaker höll igång HELA tiden. Undrar när hon andades...

Efter cirka 55 minuter var Anders i mål och Michi hittade honom i mängden av folk.

Som god tvåa kom Jeanette in på 1.10...

...och sist kom jag på 1.16. Verkligen ingen fantastisk tid. Sist var det 1.02, men jag hade varit ute och tränat tre gånger och det blir det inga mästartider på. Var ändå nöjd med att ha tagit mig runt.

Trötta, men lyckliga, med våra medaljer, ställde vi upp för ett foto i skuggan.

Michi hade fixat is till Jeanette och Anders medhavda skumpa så den var riktigt iskall nu. Efter massor av vatten vågade vi oss på att smaka.

Vi var väl värda varenda droppe av denna goda dryck!

Jeanette och jag fick ställa upp på ett fint kort med Angkor Wat i bakgrunden.

Vi gick sedan tillbaks och hittade vår tuk-tuk nästan direkt. Det var ett hav av fordon med förare som sov sött denna arla morgonstund.

Så bar det av hem till hotellet och lite frukost.

Här är vår fina medalj:

Lyckades fånga en hel familj på moppe också. Bara mamman hade hjälm. Intressant...

Så här fina blommor hade vi i trappan upp till vårt rum.

När frukosten var uppäten ville alla löparna gå iväg på massage, men Michi åkte iväg med vår tuk-tukförare på en utflykt fram och tillbak till Tonle Sap. En liten öl hann de med också.

Det var mycket att se på vägen...

Massagestället från igår hade bara tid för en person så Anders tog den och jag och Jeanette traskade vidare till ett annat ställe och tog fotmassage. Hon som masserade mig var inte så bra, det var mer insmörjning av cremer, men Jeanette var nöjd. Jag var så trött så jag brydde mig inte så mycket :)

På väg hem såg vi denna bild med Tigerreklam. Vi har en kompis som bott i Malaysia som bara ÄLSKAR Tiger och han hade säkert önskat denna bil till sin reklamsamling!

Till lunch strålade vi alla samman på Le Grand Café igen och idag hade de en fungerade spis.

Utsikt över Siem Reap.

Menyn var begränsad till en handskriven lapp denna dag för det var så mycket att göra. På övervåningen där vi satt var det bara vi, så vi var lite förvånade. Vi frågade dock om de inte kunde göra en Croque Monsieur och det gick, så det var ju kul.

Efter lunchen stack Jeanette och Anders iväg på ännu ett litet tempelbesök, medan Michi och jag satt kvar ett tag.

Vi hade ett roligt samtal med den "kvinnliga" servitören som jobbade på restaurangen för andra dagen. Hon/han hade haft egen restaurang tidigare och jobbade även som entertainer med sång och dans under namnet Khmer Queen. Hennes företag hette Ladyboy Corporation. Vi var helt tagna av denna frispråkighet och fick höra mycket spännande saker. Hon var barn nr 12 i en familj av bönder och hade lämnat landet och flyttat till stan. Kan tänka mig att det var mycket bättre.

Efter lunchen traskade Michi och jag tvärs över gatan till marknaden och köpte lite kryddor. De producerar en svartpeppar som skall vara bra här bland annat.

På kvällen firade vi första advent med vårt medhavda Ikea-ljus och gick sedan in till stan för lite middag.

Klockan tio satt vi alla och gäspade stort igen. Värst vilka tidiga mornar det varit det sista...