Firande av Anders 80-årsdag i KL

Vi hade tänkt fira Anders födelsedag med en middag upp i KL-tornet den 22 december, men så kom snön, och med den stängda flygplatser, så Anders blev försenad och kom först den 25 december. Middagen blev inställd och istället bestämde vi oss för att fira honom med den redan inbokade champagnebrunchen på Westins restaurant Prego den 2 januari. När vi kom in på Westin fick vi syn på denna rosa och fjäderbeprydda gran. Man upphör aldrig att förvåna sig...

Vi blev totalt 12 personer idag. Förutom oss fyra här; Angelika, Rebecka, jag och Daniela så var det Michi, Anders, Bärbel, Stanley, Christoffer, Lars och Sylvia - goda vänner till Stanley från Nice samt Jay som är Angelikas vän från tiden som utbytesstudent i USA.

Rebecka, som är gravid i tredje månaden, fick skippa skumpan, laxen och massor av annat. Vad gör man inte...

Men Christoffer och jag kunde njuta av hela måltiden.

Anders firade nu sin födelsedag för tredje eller fjärdegången. Han fyllde redan 9 november så det har funnits flera tillfällen att fira!

Bärbel var också med och njöt av den goda maten.

Det blev applåder i restaurangen när hela gänget ställde sig upp och sjöng " Ja må han leva" och hurrade. Roligt här för asiater är så spontana.

Många satsade hårt på desserterna trots att det fanns rätt mycket mat innan man kom dit.

Bärbel skulle hämta lite glass till Anders och de lade upp fem kulor med olika smaker till honom. Det blev en jätteportion.

Sedan fanns där frukter, bakelser, citronmarängpaj, små glas fyllda med spännande saker och massor av annat. Jag gillar mer ostbordet och koncentrerade mig på det istället :)

Den obligatoriska clownen kom också förbi och vek ballonger i alla former. Daniela fick en som såg ut som en liten kanin och Stanley och Angelika fick passande ett stort hjärta.

Halvtre var kalaset slut och det var dags att åka hem. Jag gick ner till poolen en stund och Michi spelade squash med vår granne Duro. På kvällen blev det lätt middag hemma hos Lauren och Duro. Kan ju inte säga att vi var så hungriga. Konstigt...