Detta vaskades sedan på gammalt guldgrävarvis för att se om man funnit några stenar.
Inte bara månstenar hittades, utan även topaser, aquamariner, rupiner och safirer m.m.
Stenarna skickades sedan vidare till en man som satt och grovslipade dem för hand!
För den finare slipningen sattes stenarna med hjälp av vax upp på pinnar så att man skulle kunna komma åt att ge dem en jämn form. De lite blå månstenarna är den finaste sorten.
När så slipningen var klar gick stenarna vidare till två män som satt och fattade in dem. Tala om handarbete. 
Vi var inne i deras butik och tittade och där låg månstenarna i drivor.
Efter gruvbesöket var det dags för vår båtsafari. Vi skulle ut ett par timmar på Madu River för att besöka öar och titta på djurlivet.
Vår båt hade det storslagna namnet London Queen.
Fredrik placerade sig liggande längs fram i fören. Lite läskigt ibland när han stack upp huvudet och händerna när vi passerade under låga broar...
Vi gled förbi många som stod och fiskade med spö eller försökte fånga räkor genom att sticka ett spett ner i vattnet. Verkade inte helt lätt...
Det gick bra när Anna höll i den, men när Fredrik hade den rev den till honom i ansiktet.
Rätt som det var passerade vi en annan inrättning mitt ute på vattnet, en båtbar! Det blev dock inget stopp denna gång.
Så åkte vi vidare genom mangroveträsk och såg olika fåglar, bland annat kungsfiskare.
Sri Lanka är känt för sina ädelstenar, men också för sin kanel som har varit en stor exportvara. Vi gjorde ett stopp på en liten ö där vi fick se hur man tar loss kanelbarken från trädgrenar och vi fick också tillfälle att smaka på färsk kanel. Det var jättegott!
Det blev inköp av några kanelstänger så att vi kan ha till hemmagjord glögg i jul, nu när vi för första gången skall vara kvar i Malaysia.
De visade också hur man sedan tar tillvara på kanelträdets blast för att fläta hustak.
Vår kapten och även guiden blev lite oroliga när de såg hur Fredrik hoppade i båten m.m. så vi fick förklara att vi har båt hemma och att vi alla är väldigt vana vid båt. Då slutade det med att Fredrik fick köra, vilket han givetvis tyckte var väldigt roligt.
Vårt nästa stopp var vid en ö med ett buddistiskt tempel.
Här bodde det en huvudmunk och fyra till fem lärlingar vars uppgift var att dels utbilda sig, dels ta hand om templet.
Här hade de också en typ av stora ekorrar som också är Sri Lankas nationaldjur.
Vi fick också träffa huvudmunken som band fast det obligatoriska vita bandet kring våra armar. Till skillnad från när vi var i norra Thailand så knöt han band även på mig och Anna. I Thailand rörde de inte vid kvinnor.
Anna och jag fick dock inte komma in i våra shorts, utan var så här snygga under besöket.
Vårt sista stopp på båtturen var på en uppbyggd fiskfarm. Vi skulle se om vi kunde köpa färsk fisk och få tillagad till lunch. Tyvärr gick det inte att köpa fisk, men däremot hade de små krokodilungar som Anna och Fredrik fick hålla.
Tillbaka vid stranden tog vi vår bil och åkte iväg för att äta lunch. Det är väl egentligen det enda negativa som varit på denna resan - alla luncher har tagit så fruktansvärt lång tid, minimum två timmar. Alla restauranger har varit hos "vänner" till vår guide och eftersom det inte är högsäsong nu så är egentligen inget förberett. Man får väl se det som att maten blir riktigt tillagad i alla fall...
Efter lunchen åkte vi till en konstskola som speciellt Anna ville åka till. Hon läser ju nu IB Art och ville ha lite att skriva om i sin bok hon sammanställer. Detta är ett projekt som en holländare dragit igång. Barn, vars föräldrar dog i tsunamin, får pröva in och de med konstnärliga talanger får komma in på skolan och går där under två år.
Just nu var där tolv elever. De målar olika produkter som sedan säljs. Pengarna används sedan för att köpa in material, men även till att bygga hus för drabbade familjer. Hittills hade hus för 52 familjer byggts! Fantastiskt med männsikor som startar och driver projekt som detta!
Många av eleverna går sedan vidare till universitet med konst som inriktning.
De hade bland annat målat på jättefina keramikelefanter som kom från norra Sri Lanka så en sådan kom med oss hem :) 
Efter detta var vi rätt mätta på utflykter och vände åter till Amaya Reef hotel. Det blev middag på hotellet även denna kväll och imorgon bär det iväg till Colombo. En färd på tio mil.
Vid många tillfällen såg vi stora "monitor lizards". Här var det flera stycket som slogs om en påse med fiskrens som någon slängt ner från en bro. De var helt galna. Fredrik sträckte ner handen för att klappa en, men då skrek både guiden och vår kapten för tydligen har de väldigt vassa svansar.
Kriget med de tamilska tigrarna slutade för endast ett år sedan och turismen har börjat vända tillbaka till Sri Lanka. Det är ännu inte speciellt turistiskt och det är roligt att ha varit där nu, men ibland kunde man känna att folk tar chansen att börja tjäna lite extra pengar. Som här där en tjej kom roende i sin båt med en liten apa som man skulle hålla och klappa.
Det gick bra när Anna höll i den, men när Fredrik hade den rev den till honom i ansiktet.
Rätt som det var passerade vi en annan inrättning mitt ute på vattnet, en båtbar! Det blev dock inget stopp denna gång.
Så åkte vi vidare genom mangroveträsk och såg olika fåglar, bland annat kungsfiskare.
Sri Lanka är känt för sina ädelstenar, men också för sin kanel som har varit en stor exportvara. Vi gjorde ett stopp på en liten ö där vi fick se hur man tar loss kanelbarken från trädgrenar och vi fick också tillfälle att smaka på färsk kanel. Det var jättegott!
Det blev inköp av några kanelstänger så att vi kan ha till hemmagjord glögg i jul, nu när vi för första gången skall vara kvar i Malaysia.
De visade också hur man sedan tar tillvara på kanelträdets blast för att fläta hustak.
Vår kapten och även guiden blev lite oroliga när de såg hur Fredrik hoppade i båten m.m. så vi fick förklara att vi har båt hemma och att vi alla är väldigt vana vid båt. Då slutade det med att Fredrik fick köra, vilket han givetvis tyckte var väldigt roligt.
Vårt nästa stopp var vid en ö med ett buddistiskt tempel.
Här bodde det en huvudmunk och fyra till fem lärlingar vars uppgift var att dels utbilda sig, dels ta hand om templet.
Här hade de också en typ av stora ekorrar som också är Sri Lankas nationaldjur. Vi fick också träffa huvudmunken som band fast det obligatoriska vita bandet kring våra armar. Till skillnad från när vi var i norra Thailand så knöt han band även på mig och Anna. I Thailand rörde de inte vid kvinnor.
Anna och jag fick dock inte komma in i våra shorts, utan var så här snygga under besöket.
Vårt sista stopp på båtturen var på en uppbyggd fiskfarm. Vi skulle se om vi kunde köpa färsk fisk och få tillagad till lunch. Tyvärr gick det inte att köpa fisk, men däremot hade de små krokodilungar som Anna och Fredrik fick hålla.
Tillbaka vid stranden tog vi vår bil och åkte iväg för att äta lunch. Det är väl egentligen det enda negativa som varit på denna resan - alla luncher har tagit så fruktansvärt lång tid, minimum två timmar. Alla restauranger har varit hos "vänner" till vår guide och eftersom det inte är högsäsong nu så är egentligen inget förberett. Man får väl se det som att maten blir riktigt tillagad i alla fall...
Efter lunchen åkte vi till en konstskola som speciellt Anna ville åka till. Hon läser ju nu IB Art och ville ha lite att skriva om i sin bok hon sammanställer. Detta är ett projekt som en holländare dragit igång. Barn, vars föräldrar dog i tsunamin, får pröva in och de med konstnärliga talanger får komma in på skolan och går där under två år.
Just nu var där tolv elever. De målar olika produkter som sedan säljs. Pengarna används sedan för att köpa in material, men även till att bygga hus för drabbade familjer. Hittills hade hus för 52 familjer byggts! Fantastiskt med männsikor som startar och driver projekt som detta!
Många av eleverna går sedan vidare till universitet med konst som inriktning. 
De hade bland annat målat på jättefina keramikelefanter som kom från norra Sri Lanka så en sådan kom med oss hem :)Efter detta var vi rätt mätta på utflykter och vände åter till Amaya Reef hotel. Det blev middag på hotellet även denna kväll och imorgon bär det iväg till Colombo. En färd på tio mil. 
Härliga bilder och härligt berättat! Tack! kram Nilla
SvaraRadera