Till kinesiska konsulatet

Vi har nu en tid fullt med resor framför oss hela familjen. 19-22 september skall Anna iväg på Malaysian Studies Trip med skolan och Fredrik åker den 20-22. Barnen åker iväg årskursvis från klass sex för att svetsa samman årskurserna och göra något roligt tillsammans. Den 23-28 september åker jag och Michi till Shanghai och den 24-25 september åker Anna till Singapore för att spela fotboll!!!

För att åka till Kina behöver vi ju visum och då skall man in till Jalan Ampang som ligger mitt i stan, precis vid Petronastornen. Normalt sett är det alltid tjockt med trafik och det kan ta en bra stund att ta sig in dit. Väl där brukar det vara rätt svårt att hitta parkering också. Svenska ambassaden och kinesiska ligger för övrigt numera i samma byggnad, OSK building, sedan svenska ambassaden flyttade för ett par månader sedan. Idag verkade dock halva KL fortfarande vara lediga för Hari Raya så färden in tog tio minuter och parkeringsplatser fanns i överflöd. Underbart!!!

För att skaffa visum måste man förutom ifylld blankett, man först måste ha hämtat där, ha med sig sitt pass, ha kopia på fotosidan plus sidan med visum i passet, ha med kopia på flygbiljetten, kopia på hotellbekräftelsen samt ett foto som skall vara ca 4 x 5 cm, inte för litet alltså. Många papper blev det. Michi behövde dessutom få sitt expressbehandlat och för en kostnad om 410 RM gick det att få samma dag. Det var ju ändå rätt imponerande. För mig som tog normal tid kostar det 158 RM och jag får hämta det på fredag. Egentligen torsdag tror jag, men då är det helgdag här, Malaysia Day.

Efter konsulatet bar det av in till STIL Trading Malaysia och tid för lite jobb. Ägnade tre timmar åt att ta mig in i RHBs internetsystem för företag. I Sverige är det en självklarhet att företag har bank på internet. Här är det en relativt ny sak. Bara att ansöka om det kräver sin man och det skall var papper påskrivna av revisorer, av styrelse, av VD och helst några tjusiga stämplar också. När vi väl fått alla små dosor och USB-stickor, så skulle diverse papper skickas tillbaka i original och vissa som fax, allt undertecknat av VD. Efter ytterligare två veckor och en del telefonsamtal anlände ett tjockt kompendium hur man skulle göra. Det var dock fotostatat och de första tre sidorna gick knappt att läsa.

.

Med stor mängd kreativitet och diverse försök hade jag lyckats lägga upp Systemadministratör 1 och 2. För varje sak jag sedan skulle göra, som att lägga upp användare, var dessa två tvungna att gå in i systemet och godkänna. Det blev ett evigt bytande av dosor och koder innan allt var klart. Kan knappt beskriva ögonblicket av ren och skär lycka när jag äntligen lyckades få upp vårt konto och titta på transaktionerna!!!

Försökte sedan gå in och lägga in löneöverföringar för att slippa skriva checkar varje månad - jag vet, det låter som stenåldern, men så funkar det här... När jag väl kommit så långt som att person 2 skulle godkänna det så sade systemet att allt var cancellerat. Suck! Fick ringa support, som glatt meddelade att alla USB.stickor krånglar, så de har bestämt att avprogrammera alla så det jag ville göra funkar inte förrän 21 september. Jag håller tummarna och förundras ännu en gång över det malaysiska banksystemet. Tålamod är en dygd i detta land :)

Som tur var kunde jag få lugna ner mig lite och bli utbjuden på en liten lunch av min jobbarkompis (och man) Michi. Provade lunch på Indochine och det var jättegott. Lugn och fin kunde jag sedan sätta mig i bilen igen och ta sväng nummer två in till stan och hämta Michis pass med visum. Lika lite trafik denna gång och allt avklarat på en dag. Skönt!