Shanghai med Lindells 23-28 september, dag 1

Torsdagen den 23 september åkte jag och Karin till Shanghai med flyget klockan nio. Efter fem timmar och tjugo minuter landade vi på Pudong Airport, terminal 2 som är relativt nybyggd. Michi och Robert skulle landa en timme senare så vi satte oss på ett kafé och tog oss varsin kaffe och några bruschetta. Godare lunch än frukosten på planet...

Vid sextiden var vi framme vid vårt hotell som heter Pine City Hotel, rum 1710. Det ligger inte mitt i centrum, men har en Metrostation precis utanför dörren så det gick väldigt smidigt att ta sig överallt. Robert hade ett telefonmöte så han och Karin följde inte med ut på denna första middag. Michis leverantör Chen kom och hämtade oss och vi åkte till en riktig favoritrestaurang som heter Dishun Teppanyaki och som ligger på 1288, Hong Qiao Road.

Förra gången vi var i Shanghai, för fem år sedan, var barnen med och då var vi också här. Det första vi fick ställt framför oss var varsin flaska saké. Kineserna är som barn i sitt sätt att dricka. Det skall skålas och drickas "gambei", dvs botten upp hela tiden. Det tas ingen hänsyn till att man är tjej, det skall skålas ändå.

Att gå på teppanyaki är att få sig en riktig show levererad. Kocken jonglerar med knivar, eld flammar och sättet de lagar mat på är en fröjd att se!

Först fick vi som ett stort sushifat, följt av räkor och sedan pilgrimsmusslor, bläckfisk och ostron.

Leif, var med även till Shanghai och satt tillsammans med Michis partner i Hongkong, Mr Law. Efter alla fiskrätter kom det in flera olika sorters kött.

På andra sidan mig satt Michi, Chen och Chens son. Med var även Chens chaufför.

Sista föreställningen var friterad banan med glass som flamberades. Undrade nästan om kocken skulle överleva :) Efter maten ringde vi Robert som precis var klar, så vi åkte vi hotellet och hämtade upp honom och Karin för vidare färd till Paulaner.

Äntligen fick de i sig lite middag också. Klockan var ju nästan halvelva! Båda valde fläskkött. Får passa på nu när man är utanför Malaysia. Man kan ju äta det här också, men inte överallt.

Vädret i Shanghai var något svalare än i Malaysia, så egentligen helt perfekt utomhus.

Gott med en kall öl, tyckte även Karin och jag. Bakom ryggen på oss pågick dans till ett liveband. Michi reste sig och gick in, för att gå och "pudra näsan" trodde vi, men helt plötsligt fick vi syn på honom på en tv-skärm som visade dansgolvet. Vad gör man inte för att roa sina vänner!

Han fick uppenbarligen godkänt av Mr Law.

Efter detta bar det av tillbaka till hotellet igen. Jobb för Michi och Robert och halsbandsshopping för Karin och mig.